Hoppa och landa mjukt

Tack för att ni följt mig på min underbara resa i Ghana. Jag har haft en fantastiskt bra tid och lärt mig mycket på vägen. Jag kan inte beskriva allt i ord men det är något jag känner på mig. Att fånga ögonblick. Att istället för att säga "detta vill jag göra igen" tänka på att njuta när jag väl är i stunden. Att uppskatta det jag har och inte låta småsaker komma åt mig, småsaker som kan tyckas vara allt annat än smått men som faktiskt inte bestämmer hur lycklig jag får vara. Att låta ödet spela en större roll när jag inte kan påverka. Att låta tiden ticka iväg utan att stressas av det faktum att jag inte springer brevid sekundvisaren och bockar av listor och hinner med bussar. Att stanna upp säga godmorgon, le och gå vidare. Att sitta fastklämd i en trotro, dela svett med grannen, få värmeslag, komma hem, smutsig, svettig och trött för att upptäcka att elen är av och vattnet är slut, men att trots detta gå ut sätta sig i solen, känna vinden och tänka att livet är ganska bra...ändå. No stress. Livet är ganska bra ändå och om det inte är det så blir det ganska bra till slut...ändå.

Tack för denna gång Ghana.

Sophia

Reversed

Provet igår gick åt helvete, (ursäkta språket) på riktigt. Jag lämnade klassrumet, klockan var runt sex och medan jag gick ner för den terracottafärgade gatan, kände hur den ljumna vinden sakta svepte förbi mig, hur kvällssolen gassade mot min kind, just då kände jag att livet va ganska bra ändå. Trots en urusel tenta, trots att jag var arg på läraren som ställde orelevanta frågor, nej jag var inte ens arg, hur kunde jag vara det? Allt var ju precis så som det hade blivit, och jag kunde inte göra något åt det. Tiden var kommen och tiden var förbi och jag gick ner för gatan, det doftade blommor och sommar och värme. Jag var nöjd för jag hade gjort mitt bästa, jag var inte arg för det var inte lönt. Jag log inombords åt att jag fann en känsla av lycka trots att allt nyss hade gått åt helvete.

Godnatt

Njuter av mina sista dagar i Ghana. Exakt om en vecka ar jag hemma. Bitterljuvt, men oj vad jag ser fram emot sommaren.

I forrgar hade jag min forsta tenta, det gick over forvantan, faktiskt. Idag har jag min andra, jag kanner mig redo. Imorgon har jag min tredje, stress. Pa lordag har jag min fjarde och sista, frihet.

lagom spännande dag

Jag har inte mycket att skriva idag, om ni inte vill att jag förklarar mer i detalj hur mitt pluggande fortlöper. Tror inte ni vill det samt att jag ändå inte orkar förklara. Det är molnigt här idag, fast ändå varmt, såklart. Idag om två veckor, ganska exakt vid denna tidpunkten står jag på Svensk mark, jag undrar om jag kommer frysa då i 20-gradig kyla. Det är ungefär det som rör sig i mitt huvud just nu....jag avslutar med dessa fina ord...

det är möjligheten att förverkliga en dröm som gör livet spännande

***

Denna fantastiska dag!

Nej, jag är ingen fisk i vattnet, kan varken flyta eller kråla och här liknar jag mest en groda som Ellen påpekade:)

På vägen hem stannade vi för att köpa frukt i ett av alla vackra fruktstånd som finns längs vägen. På den korta tiden vi var där lyckades jag välta ner en mango samt ett fat med gurkor och paprikor...mindre lyckat:) Jag köpte bananer och en stor mango och snodde ihop en fruktsallad med ananasen jag hade hemma som ett litet mellanmål. Mmm de va gott! Kommer sakna all färsk frukt även om jag inte är en fruktmänniska.

Och har ni sett så SMÅ bananerna är? Otroligt små och otroligt goda. Dem som inte smakat Ghanaianska bananer har inte smakat på riktiga bananer. Även om skalet är mindre gult och mer brunt smakar dem som bananer ska smaka! :) Yumyumyum.

Tove, Anna & Anna, håll utkik!

uppåt framåt varje dag!

Jag bockar av och stryker över på listan jag har framför mig, klappar mig på axeln flertalet gånger varje dag och känner hur jag sakta men säkert når målet. Jag känner mig duktig och bestämmer mig för att njuta några timmar av denna dag, jobba på min bränna och träffa lite vänner så jag beger mig till poolen och lägger mig under solen, njuter några timmar, vandrar hem och fortsätter läsa. Ja, så blir denna dag fantastisk den med!

Vad är det fantastiska med din dag??

Hade en skön förmiddag på stranden med pappi, njöt riktigt mycket iomed att jag dem senaste dagarna suttit inne och pluggat och ska fortsätta på det spåret dem kommande veckorna. Förhoppningsvis med små avbrott här och där av lite shopping, strand, äta ute och kanske lite lite dans! :)

Försöker ha följande i mina tankar, något som min favoritlärare uttryckte på en föreläsning:

"make your readings suffer, make them panic, that they are in your possession"

du o ja sommarn, du o ja

Sitter här med fönstret öppet och tittar ut på sommaren. Ja, de känns lite tråkigt att sommaren lever livet utanför och jag lever student innanför. Men med fönstret öppet connectar vi lite iallafall, ja o sommarn. Astrid sa till mig att njuta av det faktum att jag kan sitta i sommarkläder, trots att jag inte kan vara på stranden och njuta. Då svarade jag bittert men sant att jag igår njöt av att kunna ha jeans på mig, för det vara bara 25 grader ute.

Jag, i vad som ser ut att vara en oskön position, faktum är att jag bara kramar mina böcker:)

Så, nu har jag tryckt i mig ett helt paket Maryland på mindre än 24 timmar...igen. Dilemmat jag står mellan nu är om jag ska köpa hem några paket till för att förgylla tentapluggandet eller om jag ska lyssna på allt hälsotråk och avstå. Grejen är den, att om jag inte köper maryland bakar jag chokladbollar eller nått annat sött, så oavsett sitter jag till slut mätt och belåten med kaksmulor runt munnen.

"Ett paket Maryland förgyller dagen"...eller vad är det man säger?

May Day!

Har nu suttit o pluggat inför mina exams som faller på den 21, 23, 24 och den 28 maj. Gjorde precis klart ett delämne...och som alltid när det inte finns någon i närheten som kan berömma mig så ger jag mig själv en klapp på axeln, ler och säger "bra jobbat Sophia"

***
Idag, 1:a maj. Arbeternas dag. Även i Ghana. Här ligger minimilönen på 3,73 cedi per dag, cirka 15 kronor. Det ni! Jag ska bita mig i tungan nästa gång jag klagar!

"FF" på Pawpaw Avenue

Kvällen började med god middag...

och fortsatte sedan med fruktiga drinkar...

med levande ljus och trevligt sällskap...

Dans på balkongen under bar himmel, än en gång...:)

sen kom regnet...med det stoppade ingen från att dansa även om det blev lite halt:)

De enkla sakerna är de mest speciella och det är bara de visa som lyckas se dem

Till alla er som tittar in såhär på morgonkvisten, eller till alla er som tittar in lite senare än så och till alla er som tittar in efter jobb, skola och annat som kan göra att man känner sig lite matt och trött och undrar när man någonsin ska få vara ledig. Misströsta inte. Hur mycket finns det inte som är så otroligt positivt i livet?

Att du har underbara vänner och en underbar familj, en underbar pojkvän eller flickvän, en frisk kropp eller ett jobb som du faktiskt trivs med eller en fritid som du verkligen trivs med eller att du bor i ett land där du inte behöver fly undan bomber, våld och kriminalitet utan kan gå ut på gatan, på gräsmattan, på stranden, på balkongen, på terassen sträcka på dig och känna att livet är ganska bra ändå.

Men om det skulle vara så att allt inte var som du ville så kom ihåg att du är diktatorn i ditt eget liv och det är upp till dig att förändra din situation. Och ja, jag vet, allt kan man inte styra över, och det man inte kan styra över får man lämna åt ödet, förhoppningsvis har ödet något bra att ge en i slutet av tunneln. Men kom ihåg att det man kan påverka, kan bli hur bra som helst.

Porten till paradiset stod öppen
för den som bestämde sig för att gå in.
Världen låg i händerna på dem som vågade drömma
- och leva sina drömmar.
Paulo Coelho

Ha en underbar dag gott folk!

Lyssna på Daniel Lemma här till vänster och känn hur dagen blir bättre och bättre!

Små tankar från Pawpaw Avenue!

Påsken passerar obemärkt förbi...helt ok, även om jag saknar stora goda middagar hemma hos mamma. Har iofs redan börjat knåpa på trerättersmenyn tills det att jag kommer hem. Lax, nypotatis och cremefraiche och dillsås till huvudrätt, bara så du vet mammi! ;) Marilyn står för tårtan hoppas jag!

Pratade med halva släkten på skype häromdan, morfar var också med. När dem satt där och jag satt här fick jag en liten känsla av hemlängtan. Samt att jag besökte flygplatsen två gånger förra veckan gav också upphov till lite hemlängtan. Men det passar kanske bra att känna så nu när det är nästan exakt en månad kvar av min vistelse. Tiden kommer gå snabbt, precis som alla andra månader har gjort hitintills.

Coolt var det att ha morfar på skype, han satt mest o log då han inte hörde vad jag sa. Moster Rose-Marie sa att vi skulle skaffa dator till morfar till vintern så man lättare kan hålla kontakten. Tänk vad coolt, 80+ morfar på skype! På hans tid fanns de väl knappt telefon!

Vill tacka för era kommentarer, blir så glad när ni skriver en liten snutt!:) Förresten, vem är du/ni i Malaysia? Fortfarande ett av mina stora mysterium!

Jag gillar kontrasterna här i Ghana, det är så tydligt ibland. Jag skrattar alltid för mig själv när jag ser en flock getter springa över dem tungt traffikerade flerfiliga vägarna, korsandes mellan diverse fordon.

Hoppas ni alla haft en bra påskhelg!

24 timmar Kumasi

Hemma i Accra efter en snabb trip till Kumasi, Ghanas andra största stad.

Vi anlände på kvällen efter en 8 h lång resa+ 3 h försening(vanligtvis tar resan 4-5 timmar), åt middag på Vic Baboo's café och gick och la oss tidigt.


Efter en natt på ett helt OK hotell beslöt vi (jag & Ellen) oss för att äta frukostbuffé på Golden Tulip, det var vi värda kände vi! Mätta och belåtna tog vi taxi till STC-station för o kolla när bussarna skulle gå hem samma dag. Jag staack in huvudet i en lucka och sa:


-Excuse me....en madame närmade sig luckan...where can I buy tickets?
-No service, svarar hon bestämt...
-Why? frågar jag oförståendes...
-You asking me why? frågar hon om möjligt ännu mer bestämt och irriterat...
-Yes...(lite skeptisk röst) do you mean there is no ticket service or there is no bus service?
- No bus service...(skarp röst)
nu tyckte jag det blev ännu mer befogat att fråga varför...
- So why? sa jag, med lite mer power i rösten...
- We have no buses left...only bus left this morning and tomorrow no buses.

No buses left, tänkte jag, jag står väl ändå på en busstation? Ja sådan är logiken i Ghana ibland. Påsk+Busservice+Ghana=ineffektivt system samt uteblivande bussar.

Därefter besökte vi Västafrikas största marknad -Kejetia- gick runt i trånga gångar och köpte tyger och pärlor samt lite annat trams. Ellen fick höra att hon hade stor rumpa och jag fick två smällar på rumpan, båda av två bastanta kvinnor (I Ghana är stor rumpa en bra sak). Dessutom låtsades folk om att dem inte pratade engelska. Det blev lite kommunikation mellan oss och dem, ganska skönt ändå att slippe förklara vart man skulle, vad man ville köpa, om man ville köpa och man inte ville köpa varför man inte ville köpa...


Vid ett tillfälle fick jag frågan:
-Are you black?
-Yes, sa jag, half.
-Ahaa, I can see from the skin, sa hon medan hon pekade på sin arm. Även detta en bastant kvinna i övre medelåldern. Vilket konstaterande!

Efter ett bra tag inne på Kejetia kände jag att kraften gick ur mig, jag satte mig hos en skärpförsäljare och vilade på hans bänk. Hittade där ett fint läderbälte med en fjäril som spänne för 5 cedis (20SEK) FYND! Ellen gick vidare och fyndade second hand kläder. När hon kom tillbaka blev jag mycket glad. Tänk så hade vi tappat bort varandra på denna stora marknad???:O

Efter att svetten och smutsen täckt hela kroppen begav vi oss tillbaka till Fosua hotel, tog en dusch och fortsatte sedan fräscha och glada mot nästa punkt: MAT! Åt god pizza!

En taxi senare var vi på National Culture Center. Där hittade vi små skapelser i mässing. En nyckelring med adinkra-symbolen Ntesie matemasie som betyder wisdom/knowledge precis som mitt namn Sophia. Och en figur avbildad Ashanti-kungen.

På väg tillbaka till busstationen får vi följe av en lagom alkoholiserad man som efter att ha frågat oss vart vi ska också ska till samma ställe, tänka sig! Han säger att vi ska ta taxi tillsammans medan vi står som frågetecken och undrar hur detta gick till. Vi trodde ju han var taxichaufför! Han går med oss ut mot vägen och stannar en taxi, prutar ner priset och sätter sig glatt i framsätet. Han åker alltså snålskjuts in till stan och sjunger med till musiken i bilen. Då och då vänder han sig bak och ler.

Vi spenderade cirka ett dygn i Kumasi och jag kom fram till att det var en lagom spännande resa. Men nu har vi iaf besökt Ghanas andra största stad och Västafrikas största marknad. Jag kom också fram till att jag gillar Accra. Det känns tryggt och hemma och det blev allt mer tydligt när en känsla av lättnad sköljde över mig när bussen körde in i ett upplyst Accra. Haaaah!

För att aldrig glömma

Med tanke på den händelse på Hallands Nation i Lund för några dagar sen passar det extra bra att belysa detta ämne. Läs gärna denna artikel innan ni fortsätter. http://allastudier.se/artiklar/474-svarta-studenter-såldes-på-universitet/

1482-1787 - 300 år av brutal människohandel.
Ungefär 80 fort, cirka 1 fort per 15 km, byggdes längs Guldkusten under 300 år. Av dessa 80 fort tillhörde 37% Nederländerna, 20% England, 14% Danmark, 9% Portugal, 7% Sverige, 7% Frankrike och 6% Brandenburgh-Prussia. Så många fort som byggdes i nuvarande Ghana byggdes inte någon annanstans på den Afrikanska kontinenten. Men vad som kallades för Guldkusten blev snarare en kust för slavhandel.

Vi besökte två av dem.

CAPE COAST CASTLE
1653 Sverige
1665 England

Ett starkt försvar av kanoner längs murarna ut mot havet.

En av otaliga fängelsehålor där mat och vatten gavs genom hålet till vänster, också det enda hål för ventilation. Door of No Return. I dessa tider sitter en skylt på utsidan, Door of Return, för alla de afroamerikaner som söker sina rötter.

Taxifärd från Cape Coast till Elmina

ELMINA CASTLE
1482 Portugal
1637 Nederländerna
1872 England

Backen upp mot ingången till Elmina Castle. Ironiskt nog är slavforten väldigt vackra byggnader i en vacker omgivning med havet på ena sidan och staden på andra.

Idag huserar kanoterna på strandbanken -samma slags båtar som förde slavarna till skeppen ute på haven.

Till vänster: 'Dead man walking' Om man passerade denna dörr in i denna cell kunde man vara säker på att man vid nästa tillfälle bars ut av kamrater när hjärtat inte längre slog. Till höger: 'The door of no return'. Sista anhalt innan slavarna en och en gick ut genom grinden för att kliva ner i kanoterna som skulle ta dem ut till de stora skeppen.


Female Dungeon: Här hölls de kvinnliga slavarna fågna, ca 400 människor på en yta mindre än en 7-mannaplan. (Min enda referens) Jämfört med andra urymmen var detta ställe bra ventilerat med tanke på utegården som hade fri sikt uppåt. Bilden ovanifrån är tagen från balkongen där guvenören kunde stå och titta ner på sina fångar, när han behagade klev han ut, valde den kvinna han ville som i sin tur tvingdes upp till ovanvåningen och guvernörens sovrum. Vägrade den utvalda kvinnan slängdes hon in i den cell som senare skulle leda till döden...

Jag behöver nog inte beskriva mer av allt det brutala som hände på dessa slavfort. Jag kan sammanfattningsvis säga att under denna period på 300 år fördes 11-13 miljoner människor från den Afrikanska kontinenten till den Amerikanska. Uppskattningsvis dog 80% innan dem nått land i Amerika.

För att aldrig glömma.

Bland regnskogens toppar

Nu har Tessie och Assal lyft från Ghanas mark och vi var alla överens om att dessa dagar gått otroligt snabbt men att vi också hunnit med otroligt mycket! Vi har inte legat på latsidan! Här följer en rad av bilder från vår resa västerut längs kusten och inåt landet. Enjoy!

På måndagförmiddag tog vi taxi till Kakum National Park, en 40 minuter från Cape Coast där turistattraktionen under dagen är the Canopy Walk Way, medan man nattetid kan gå på 'Animal Walk'.

Var man feg så skulle man hålla vänster och då passerade 3 broar, men var man modig, så som vi alla tre var så passerade man hela 7 hängbroar, som hängde 40 meter över marken. Lagom läskigt var det, men inget för den höjdrädda! :)

Gruppbild bland regnskogens trädtoppar:)


Vi besökte Hans Botel på vägen hem från Kakum, för att klappa krokodiler. Lite läskigt var det allt. Kan stolt berätta att jag var den enda av oss tre som vågade :D Tessie tror att dem gick på lugnande, för dem rörde sig knappt, om så var fallet så tackar jag för det! Fina gula fåglar flög runt och hängde i träden runt om den gröna dammen där krokodilerna simmade runt.

Efter lunch på den vegetariska resaturangen Baobab tog vi vid tre-tiden bussen hem mot Accra, trötta men nöjda med vår helg.

Det var nog meningen trots allt, tror jag, att bussens fläktrem på väg hem från Cape Coast skulle gå sönder, bara så att mina gäster (blev tvingagde till) fick uppleva att åka trotro (=det mest effektiva och billigaste sätt att ta sig runt Ghana) Det var inte så farligt sa dem, men detta var en sval dag så även om det inte fläktade höll svetten sig borta någorlunda. Jag är glad dock, att det var en sval dag och inte en het, då hade mungiporna på denna bild pekat neråt och de hade suttit med sina näsdukar (handkerchiefs) i handen som dem var och varannan sekund hade använt för att torka bort svetten som lackat sig i pannan.