De enkla sakerna är de mest speciella och det är bara de visa som lyckas se dem

Till alla er som tittar in såhär på morgonkvisten, eller till alla er som tittar in lite senare än så och till alla er som tittar in efter jobb, skola och annat som kan göra att man känner sig lite matt och trött och undrar när man någonsin ska få vara ledig. Misströsta inte. Hur mycket finns det inte som är så otroligt positivt i livet?

Att du har underbara vänner och en underbar familj, en underbar pojkvän eller flickvän, en frisk kropp eller ett jobb som du faktiskt trivs med eller en fritid som du verkligen trivs med eller att du bor i ett land där du inte behöver fly undan bomber, våld och kriminalitet utan kan gå ut på gatan, på gräsmattan, på stranden, på balkongen, på terassen sträcka på dig och känna att livet är ganska bra ändå.

Men om det skulle vara så att allt inte var som du ville så kom ihåg att du är diktatorn i ditt eget liv och det är upp till dig att förändra din situation. Och ja, jag vet, allt kan man inte styra över, och det man inte kan styra över får man lämna åt ödet, förhoppningsvis har ödet något bra att ge en i slutet av tunneln. Men kom ihåg att det man kan påverka, kan bli hur bra som helst.

Porten till paradiset stod öppen
för den som bestämde sig för att gå in.
Världen låg i händerna på dem som vågade drömma
- och leva sina drömmar.
Paulo Coelho

Ha en underbar dag gott folk!

Lyssna på Daniel Lemma här till vänster och känn hur dagen blir bättre och bättre!

Små tankar från Pawpaw Avenue!

Påsken passerar obemärkt förbi...helt ok, även om jag saknar stora goda middagar hemma hos mamma. Har iofs redan börjat knåpa på trerättersmenyn tills det att jag kommer hem. Lax, nypotatis och cremefraiche och dillsås till huvudrätt, bara så du vet mammi! ;) Marilyn står för tårtan hoppas jag!

Pratade med halva släkten på skype häromdan, morfar var också med. När dem satt där och jag satt här fick jag en liten känsla av hemlängtan. Samt att jag besökte flygplatsen två gånger förra veckan gav också upphov till lite hemlängtan. Men det passar kanske bra att känna så nu när det är nästan exakt en månad kvar av min vistelse. Tiden kommer gå snabbt, precis som alla andra månader har gjort hitintills.

Coolt var det att ha morfar på skype, han satt mest o log då han inte hörde vad jag sa. Moster Rose-Marie sa att vi skulle skaffa dator till morfar till vintern så man lättare kan hålla kontakten. Tänk vad coolt, 80+ morfar på skype! På hans tid fanns de väl knappt telefon!

Vill tacka för era kommentarer, blir så glad när ni skriver en liten snutt!:) Förresten, vem är du/ni i Malaysia? Fortfarande ett av mina stora mysterium!

Jag gillar kontrasterna här i Ghana, det är så tydligt ibland. Jag skrattar alltid för mig själv när jag ser en flock getter springa över dem tungt traffikerade flerfiliga vägarna, korsandes mellan diverse fordon.

Hoppas ni alla haft en bra påskhelg!

24 timmar Kumasi

Hemma i Accra efter en snabb trip till Kumasi, Ghanas andra största stad.

Vi anlände på kvällen efter en 8 h lång resa+ 3 h försening(vanligtvis tar resan 4-5 timmar), åt middag på Vic Baboo's café och gick och la oss tidigt.


Efter en natt på ett helt OK hotell beslöt vi (jag & Ellen) oss för att äta frukostbuffé på Golden Tulip, det var vi värda kände vi! Mätta och belåtna tog vi taxi till STC-station för o kolla när bussarna skulle gå hem samma dag. Jag staack in huvudet i en lucka och sa:


-Excuse me....en madame närmade sig luckan...where can I buy tickets?
-No service, svarar hon bestämt...
-Why? frågar jag oförståendes...
-You asking me why? frågar hon om möjligt ännu mer bestämt och irriterat...
-Yes...(lite skeptisk röst) do you mean there is no ticket service or there is no bus service?
- No bus service...(skarp röst)
nu tyckte jag det blev ännu mer befogat att fråga varför...
- So why? sa jag, med lite mer power i rösten...
- We have no buses left...only bus left this morning and tomorrow no buses.

No buses left, tänkte jag, jag står väl ändå på en busstation? Ja sådan är logiken i Ghana ibland. Påsk+Busservice+Ghana=ineffektivt system samt uteblivande bussar.

Därefter besökte vi Västafrikas största marknad -Kejetia- gick runt i trånga gångar och köpte tyger och pärlor samt lite annat trams. Ellen fick höra att hon hade stor rumpa och jag fick två smällar på rumpan, båda av två bastanta kvinnor (I Ghana är stor rumpa en bra sak). Dessutom låtsades folk om att dem inte pratade engelska. Det blev lite kommunikation mellan oss och dem, ganska skönt ändå att slippe förklara vart man skulle, vad man ville köpa, om man ville köpa och man inte ville köpa varför man inte ville köpa...


Vid ett tillfälle fick jag frågan:
-Are you black?
-Yes, sa jag, half.
-Ahaa, I can see from the skin, sa hon medan hon pekade på sin arm. Även detta en bastant kvinna i övre medelåldern. Vilket konstaterande!

Efter ett bra tag inne på Kejetia kände jag att kraften gick ur mig, jag satte mig hos en skärpförsäljare och vilade på hans bänk. Hittade där ett fint läderbälte med en fjäril som spänne för 5 cedis (20SEK) FYND! Ellen gick vidare och fyndade second hand kläder. När hon kom tillbaka blev jag mycket glad. Tänk så hade vi tappat bort varandra på denna stora marknad???:O

Efter att svetten och smutsen täckt hela kroppen begav vi oss tillbaka till Fosua hotel, tog en dusch och fortsatte sedan fräscha och glada mot nästa punkt: MAT! Åt god pizza!

En taxi senare var vi på National Culture Center. Där hittade vi små skapelser i mässing. En nyckelring med adinkra-symbolen Ntesie matemasie som betyder wisdom/knowledge precis som mitt namn Sophia. Och en figur avbildad Ashanti-kungen.

På väg tillbaka till busstationen får vi följe av en lagom alkoholiserad man som efter att ha frågat oss vart vi ska också ska till samma ställe, tänka sig! Han säger att vi ska ta taxi tillsammans medan vi står som frågetecken och undrar hur detta gick till. Vi trodde ju han var taxichaufför! Han går med oss ut mot vägen och stannar en taxi, prutar ner priset och sätter sig glatt i framsätet. Han åker alltså snålskjuts in till stan och sjunger med till musiken i bilen. Då och då vänder han sig bak och ler.

Vi spenderade cirka ett dygn i Kumasi och jag kom fram till att det var en lagom spännande resa. Men nu har vi iaf besökt Ghanas andra största stad och Västafrikas största marknad. Jag kom också fram till att jag gillar Accra. Det känns tryggt och hemma och det blev allt mer tydligt när en känsla av lättnad sköljde över mig när bussen körde in i ett upplyst Accra. Haaaah!

För att aldrig glömma

Med tanke på den händelse på Hallands Nation i Lund för några dagar sen passar det extra bra att belysa detta ämne. Läs gärna denna artikel innan ni fortsätter. http://allastudier.se/artiklar/474-svarta-studenter-såldes-på-universitet/

1482-1787 - 300 år av brutal människohandel.
Ungefär 80 fort, cirka 1 fort per 15 km, byggdes längs Guldkusten under 300 år. Av dessa 80 fort tillhörde 37% Nederländerna, 20% England, 14% Danmark, 9% Portugal, 7% Sverige, 7% Frankrike och 6% Brandenburgh-Prussia. Så många fort som byggdes i nuvarande Ghana byggdes inte någon annanstans på den Afrikanska kontinenten. Men vad som kallades för Guldkusten blev snarare en kust för slavhandel.

Vi besökte två av dem.

CAPE COAST CASTLE
1653 Sverige
1665 England

Ett starkt försvar av kanoner längs murarna ut mot havet.

En av otaliga fängelsehålor där mat och vatten gavs genom hålet till vänster, också det enda hål för ventilation. Door of No Return. I dessa tider sitter en skylt på utsidan, Door of Return, för alla de afroamerikaner som söker sina rötter.

Taxifärd från Cape Coast till Elmina

ELMINA CASTLE
1482 Portugal
1637 Nederländerna
1872 England

Backen upp mot ingången till Elmina Castle. Ironiskt nog är slavforten väldigt vackra byggnader i en vacker omgivning med havet på ena sidan och staden på andra.

Idag huserar kanoterna på strandbanken -samma slags båtar som förde slavarna till skeppen ute på haven.

Till vänster: 'Dead man walking' Om man passerade denna dörr in i denna cell kunde man vara säker på att man vid nästa tillfälle bars ut av kamrater när hjärtat inte längre slog. Till höger: 'The door of no return'. Sista anhalt innan slavarna en och en gick ut genom grinden för att kliva ner i kanoterna som skulle ta dem ut till de stora skeppen.


Female Dungeon: Här hölls de kvinnliga slavarna fågna, ca 400 människor på en yta mindre än en 7-mannaplan. (Min enda referens) Jämfört med andra urymmen var detta ställe bra ventilerat med tanke på utegården som hade fri sikt uppåt. Bilden ovanifrån är tagen från balkongen där guvenören kunde stå och titta ner på sina fångar, när han behagade klev han ut, valde den kvinna han ville som i sin tur tvingdes upp till ovanvåningen och guvernörens sovrum. Vägrade den utvalda kvinnan slängdes hon in i den cell som senare skulle leda till döden...

Jag behöver nog inte beskriva mer av allt det brutala som hände på dessa slavfort. Jag kan sammanfattningsvis säga att under denna period på 300 år fördes 11-13 miljoner människor från den Afrikanska kontinenten till den Amerikanska. Uppskattningsvis dog 80% innan dem nått land i Amerika.

För att aldrig glömma.

Bland regnskogens toppar

Nu har Tessie och Assal lyft från Ghanas mark och vi var alla överens om att dessa dagar gått otroligt snabbt men att vi också hunnit med otroligt mycket! Vi har inte legat på latsidan! Här följer en rad av bilder från vår resa västerut längs kusten och inåt landet. Enjoy!

På måndagförmiddag tog vi taxi till Kakum National Park, en 40 minuter från Cape Coast där turistattraktionen under dagen är the Canopy Walk Way, medan man nattetid kan gå på 'Animal Walk'.

Var man feg så skulle man hålla vänster och då passerade 3 broar, men var man modig, så som vi alla tre var så passerade man hela 7 hängbroar, som hängde 40 meter över marken. Lagom läskigt var det, men inget för den höjdrädda! :)

Gruppbild bland regnskogens trädtoppar:)


Vi besökte Hans Botel på vägen hem från Kakum, för att klappa krokodiler. Lite läskigt var det allt. Kan stolt berätta att jag var den enda av oss tre som vågade :D Tessie tror att dem gick på lugnande, för dem rörde sig knappt, om så var fallet så tackar jag för det! Fina gula fåglar flög runt och hängde i träden runt om den gröna dammen där krokodilerna simmade runt.

Efter lunch på den vegetariska resaturangen Baobab tog vi vid tre-tiden bussen hem mot Accra, trötta men nöjda med vår helg.

Det var nog meningen trots allt, tror jag, att bussens fläktrem på väg hem från Cape Coast skulle gå sönder, bara så att mina gäster (blev tvingagde till) fick uppleva att åka trotro (=det mest effektiva och billigaste sätt att ta sig runt Ghana) Det var inte så farligt sa dem, men detta var en sval dag så även om det inte fläktade höll svetten sig borta någorlunda. Jag är glad dock, att det var en sval dag och inte en het, då hade mungiporna på denna bild pekat neråt och de hade suttit med sina näsdukar (handkerchiefs) i handen som dem var och varannan sekund hade använt för att torka bort svetten som lackat sig i pannan.

Ghana Rush

Dagarna SPRINGER iväg och vi fyller dygnets alla timmar (förutom dem få vi spenderar sovandes i sängen) med roliga och spännande aktiviteter.

*Tessie och Assal jobbar på brännan nu igen. Vi fick ta de lugnt någon dag då Assal bränt sig illa på Big Milly's förra helgen. (Ekvatorn, en fiende Assal aldrig träffat innan visade snabbt vart skåpet skall stå, d.v.s att 30 spf solskyddsfaktor är nödvändigt och inte 15 spf en gång på 6 timmar under ekvatorn.) Kort och gott, Assal lärde sig sin läxa.

*Idag spenderade vi dagen på Bojo Beach, alltid lika trevligt att åka dit. Vänninorna gillade stället. Sol, strand, hav och volleybollspel på slutet. Solen gick ner och vi tåg båten över lagunen och körde sedan hem i den gaaalna trafiken.

*Onsdag, torsdag, fredag och nu lördag, 4:e utekvällen på rad. Jag och Tessie måste vila varje kväll för att orka med nattens bravader medan tanten (Assal) känner sig pigg och kry, alltid. Vi dansar oss trötta till Ghanaianska rytmer och känner att life is good, all good.

smått o gott från de senaste dagarna!

Jamestown, en fattig stadsdel i Accra, med byggnader från kolonialtiden. Nedan, James Town Light house, ett stenkast därifrån James Fort samt Ussher Fort. Nere vid stranden bor fiskarna (människorna inte djuren, jo dem också, fast i havet). 1800 kanoter huserar här och i området röks även fisken för att sedan säljas på marknader runt om i Accra.

JayNii Streetwise Foundation är ett barnhem/musikskola för mindre priviligerade eller t.o.m föräldralösa barn. Här får dem mat, boende och skolgång samt att dem stärker deras självkänsla och självförtroende genom musik och dans. Inspirerande minst sagt.

Bilden av att alla kvinnor och män bär varor på huvudet i Ghana och kanske t.o.m Afrika - ja, det stämmer!

Traditionella pärlor, som antingen knyts runt midjan eller runt handleden.

Tyger i regnbågens alla färger och mönster. Priserna varierar mellan 2,5-5 cedi (10-20SEK) per yard. Kvinnor på Makola market i full färd att sälja, köpa och inte minst pruta priser!

Tessie drömmer om en batikmålning där uppe väggen - till slut så slog hon till och nöjd blev hon!

Vi tre i taxi påväg till stranden! Det är fortfarande lika kul att pruta på priserna, skrattar han skrattar jag leker han allvarlig är jag allvarlig och så kommer vi fram till ett fint pris tillsammans, där båda blir nöjda, även om han låtsas som om att det är ett dåligt dåligt pris:)

mini-update

Tessie och Assal anlände i torsdagskväll. På fredagen begav vi oss till Big Milly's för att njuta av sol, strand, musik, värme och även överdrivna svettningar och svettattacker till följd av elavbrott mitt i natten, tropiska regn, god mat och goda drinkar. Nikoi följde med oss efter att ha tvekat lite, men han ångrade inte en sekund sa han, och om jag tolkade Assal o Tessie rätt gillade dem även detta gemytliga, mysiga, trevliga ställe.

Måndag bjöd på den livliga marknaden Makola där Assal tog 'att handla mycket tyg' till en annan nivå för att sedan besöka det mer stillsamma och för ögat fattiga Jamestown.

Marilyn sitter mest och pluggar om dagarna, flitig som hon är, men möter upp för små strapatser. Som idag när hon kom till Makola för att köpa tyg och i söndags när hon o paps kom till Big Milly's för att äta lunch.

Bilder kommer sen, när Sophia är mindre trött. Pussokram på er!

Jag har kolera...

Jag tycker det är superkul att få kommentarer från er läsare, för jag ser ju att ni faktiskt besöker bloggen. Jag ser dig Ivana i Schweiz, Hanna som reser runt i Syd Amerika, ena veckan, Peru, andra Bolivia, jag ser er Leni och Iz i Storbrittanien och sedan är de någon/några från Polen, Malaysia och Japan som regelbundet besöker bloggen. Toppar listan gör ju Sverige! Men vem är ni? Lämna gärna en liten kommentar, om det är något speciellt av Ghana som ni vill se eller så.

Hoppas ni ser hur jag stirrar intensivt på er!!

Rekordet för mina Ghana-inlägg är 7 kommentarer och gissa när jag fick dem? Jo när jag var sjuk och låg på sjukhus. Därav min titel på detta inlägg, och ja det är sant jag har kolera. Det är ett cholera outbreak i Ghana så jag har lyckts få det! Så nu ska vi se om ni lyckas toppa det??? :D haha!

Update: Pappa uppskattade inte mitt skämt om koleran så nu måste jag stryka det jag skrev. Men jag tycker fortfarande att min titel är lite catchig! Jag har alltså inte fått kolera, förlåt om jag lurade någon i onödan och gjorde någon orolig...jag ville bara locka kommentarer, haha, jag sitter här o skrattar gott för mig själv!

Uni-life and other thoughts

CoffeeCue alternativt Breakfast Place är stället att hänga på, sjukt god ice coffee(!!!) äggmacka, tonfiskmacka och legendariska pannkakor med choklad. Yum! Intill ligger Akuafo Halls canteen, där kan man köpa en rejäl lunch för 2-3 cedi, mindre än 12 kr. Vi har de bra vi på campus, här är det lättare att finna mat och snacks än att finna kurslitteratur på biblan. Jag gav upp idag, det där med att finna böcker. Trots att det är en sval dag utan sol (ca 28 grader, jag hade jeans och tröja på mig) orkade jag knappt ta mig runt campus på mina svaga ben. Jag tror det är dags att börja träna. Tar nya tag imorgon, med kurslitteraturen alltså, träningen får vänta, haha.

Ellen och Radek. Radek, han sa att Tjecker gillar att klaga, så när vi frågade honom om hur han mådde, hur resan under helgen varit och om maten smakade bra, svarade han bara 'not bad'. Skön kille han, aldrig super excited men inte heller på dåligt humör. Om ni undrar varför Ellen ser lite frågande ut på bilden så besök hennes blogg och fråga http://www.ellenfurst.blogspot.com/

Visste ni att....12:04 idag skulle solen stå rakt ovanför Accra, och jag skulle haft den mest minimala skuggan, kanske i hela mitt liv, sorgligt nog lyste inte solen idag, för första gången på fleeera veckor. Vad är oddsen?

Update Deluxe: en helg i detta varma mars

Detta var alltså helgen 25-27 mars, lite försenat bara efter att internet strejkat i 8 dagar. Spenderade helgen i Accra, vilken bjöd på födelsedagsfirande i form av middag, trevligt sällskap och dans och följdes sedan av bad, sol och fotboll!

Fixade överraskningsmiddag för Corinne(klädd i svart i mitten) som fyllde 22 år, festade sedan vidare på Twist. Värmen höll i sig hela natten lång, en enda lång sommar är vad jag upplever här!

Nästa dag chillade jag, Ellen och Camilla på Shangri-La hotells pool area, åt pizza, drack färskpressad ananasjuice och blev brun, gött va de!

Sedan drog jag och Camilla vidare downtown och mötte upp med ett gäng kompisar för att se Elfenbenskusten möta Benin på Ohene Djan Stadium. Elfenbenskusten besegrade Benin 2-1 och med all rätt. Benin gav dock bra motstånd. Staduimet levde i sång, trumslag, dans och mini-vuvozelas och när det blev mål brast stadiumet ut i ren och skär lycka! Nu är det avbockat på att-göra-listan; kolla fotbollsmatch live i Ghana.

Så detta var en varm helg i mars, som för övrigt heter Otsokrikri på Ga, som bringar sommarkänslor på hög nivå. Det minner om dem veckor av tropisk värme som vi hade i Skåne förra sommaren, hetta dygnet runt. Underbart!