24 timmar Kumasi

Hemma i Accra efter en snabb trip till Kumasi, Ghanas andra största stad.

Vi anlände på kvällen efter en 8 h lång resa+ 3 h försening(vanligtvis tar resan 4-5 timmar), åt middag på Vic Baboo's café och gick och la oss tidigt.


Efter en natt på ett helt OK hotell beslöt vi (jag & Ellen) oss för att äta frukostbuffé på Golden Tulip, det var vi värda kände vi! Mätta och belåtna tog vi taxi till STC-station för o kolla när bussarna skulle gå hem samma dag. Jag staack in huvudet i en lucka och sa:


-Excuse me....en madame närmade sig luckan...where can I buy tickets?
-No service, svarar hon bestämt...
-Why? frågar jag oförståendes...
-You asking me why? frågar hon om möjligt ännu mer bestämt och irriterat...
-Yes...(lite skeptisk röst) do you mean there is no ticket service or there is no bus service?
- No bus service...(skarp röst)
nu tyckte jag det blev ännu mer befogat att fråga varför...
- So why? sa jag, med lite mer power i rösten...
- We have no buses left...only bus left this morning and tomorrow no buses.

No buses left, tänkte jag, jag står väl ändå på en busstation? Ja sådan är logiken i Ghana ibland. Påsk+Busservice+Ghana=ineffektivt system samt uteblivande bussar.

Därefter besökte vi Västafrikas största marknad -Kejetia- gick runt i trånga gångar och köpte tyger och pärlor samt lite annat trams. Ellen fick höra att hon hade stor rumpa och jag fick två smällar på rumpan, båda av två bastanta kvinnor (I Ghana är stor rumpa en bra sak). Dessutom låtsades folk om att dem inte pratade engelska. Det blev lite kommunikation mellan oss och dem, ganska skönt ändå att slippe förklara vart man skulle, vad man ville köpa, om man ville köpa och man inte ville köpa varför man inte ville köpa...


Vid ett tillfälle fick jag frågan:
-Are you black?
-Yes, sa jag, half.
-Ahaa, I can see from the skin, sa hon medan hon pekade på sin arm. Även detta en bastant kvinna i övre medelåldern. Vilket konstaterande!

Efter ett bra tag inne på Kejetia kände jag att kraften gick ur mig, jag satte mig hos en skärpförsäljare och vilade på hans bänk. Hittade där ett fint läderbälte med en fjäril som spänne för 5 cedis (20SEK) FYND! Ellen gick vidare och fyndade second hand kläder. När hon kom tillbaka blev jag mycket glad. Tänk så hade vi tappat bort varandra på denna stora marknad???:O

Efter att svetten och smutsen täckt hela kroppen begav vi oss tillbaka till Fosua hotel, tog en dusch och fortsatte sedan fräscha och glada mot nästa punkt: MAT! Åt god pizza!

En taxi senare var vi på National Culture Center. Där hittade vi små skapelser i mässing. En nyckelring med adinkra-symbolen Ntesie matemasie som betyder wisdom/knowledge precis som mitt namn Sophia. Och en figur avbildad Ashanti-kungen.

På väg tillbaka till busstationen får vi följe av en lagom alkoholiserad man som efter att ha frågat oss vart vi ska också ska till samma ställe, tänka sig! Han säger att vi ska ta taxi tillsammans medan vi står som frågetecken och undrar hur detta gick till. Vi trodde ju han var taxichaufför! Han går med oss ut mot vägen och stannar en taxi, prutar ner priset och sätter sig glatt i framsätet. Han åker alltså snålskjuts in till stan och sjunger med till musiken i bilen. Då och då vänder han sig bak och ler.

Vi spenderade cirka ett dygn i Kumasi och jag kom fram till att det var en lagom spännande resa. Men nu har vi iaf besökt Ghanas andra största stad och Västafrikas största marknad. Jag kom också fram till att jag gillar Accra. Det känns tryggt och hemma och det blev allt mer tydligt när en känsla av lättnad sköljde över mig när bussen körde in i ett upplyst Accra. Haaaah!