Kanelbullar, då var dem färdiggräddade. Trots att inte degen jäste blev det ändå relativt fluffiga kanelbullar. Och bara det är ju fantastiskt!
Jag snålade med pärlsockret iomed att degen inte jäste, jag tänkte som så att pärlsocker får endast dem högklassiga kanelbullarna!
Har nu varit här i två månader, dagen höll på att springa förbi mig, men så kom jag o tänka på det, 20 januari anlände jag. Så fint, att jag lyckas tajma in det med kanelbullar. Vilket fint sätt att fira min och Ghanas två-månaders-dag på :)
*
Så hur har dessa två månader nu varit...ja som jag skrev så har vissa dagar varit fyllda av frustration men alla andra dagar har varit fyllda med harmoni. Jag har slutat få dem här 'huggen' i hjärtat som jag får hemma i Sverige när jag känner mig stressad eller nervös inför något. När jag kom o tänka på det tog jag mig en funderare. Vad är det som har påverkat mig?
*
Är det de icke-stressande folket i Ghana, som tar dagen som den kommer, sitter ned medan de äter till skillnad från oss som springer med mackor, drickyoghurt och falafelrullar i handen, bara för att hinna med den där bussen, eller tåget, eller hinna i tid till mötet som börjar prick åtta och är man inte där åtta så får man gå in i rummet med svansen mellan benen och be om ursäkt. Är det de. Eller är det solen och värmen som får själen att må bra, att man slipper svära och huttra och må fysiskt dåligt över kylan som biter eller vinden som piskar. Eller är det perspektivet man får på livet när man ser männsikor som bor i 'hus' med plåttak som ger vika för minsta lilla storm, eller är det när man ser barn och äldre tigga på gatan för att det verkligen är sista utvägen, eller är det när man träffar männsikor som jobbar dagarna i ända för att få livet att gå ihop, nätt och jämnt, nätt och jämnt. Jag vet inte, jag vet inte vad det är, men oavsett så är det en skön känsla att veta att jag slappnar av...kanske lite för mycket. Som jag sa till en vän häromdan, "jag pluggar alldeles för lite och har alldeles för kul" Men det är väl så det ska vara, på en utbytestermin långt, långt hemifrån.
4 kommentarer:
Fint sophia!
Såklart ska du njuta när du är en termin i Ghana! Som min studierektor sa till mig inför Toronto: "Det viktiga är att du kommer iväg, sen om du inte har fullständiga betyg med dig hem det gör inte så mycket. Komplettera kan du göra hemma."
Önskar så att jag kunde få känna den där harmonin.. Jag tror det är en mix av alla de saker du skriver om, som gör att du får perspektiv, och inser att man kan leva varadagen på ett annat sätt. Eller rättare sagt, att du har privilegiet att göra det. Som slipper tigga, slita dagarna i ända för att ha mat på bordet.
Har insett denna terminen att välbefinnande är absolut viktigast! Hur når man välbefinnande då? Det återstår för mig att ta reda på :) Du verkar ju ha lyckats!
<3
Astrid
jag vet exakt vad du menar, jag satt för 10 dar sen och skrev i min dagbok i thailand och undrade när vardagsstressen skulle komma tillbaka, trodde det skulle dröja ett tag. men så vaknar jag imorse och börjar tänka lite på vart jag lovat iväg mig och vad jag har att göra, och så märker jag att jag dubbelbokat något, hugg hugg
Hoppas du kan försöka hålla kvar den rogivande och avstressande känslan ett tag när du kommit hem.
Att lära sig gå ner i varv är bara hälsosamt.
Kram mamma
Låter som du är vän med dig själv. Fortsätt så! R-M
Skicka en kommentar