30 januari 2011

This is Life

Vi åkte på en weekend trip, en grupp int'l students och jag, till en beach resort, 25 km utanför Accra, Kokrobite.















Vårt lilla hus, på Big Milly's Back Yard var inrett med två dubbelsängar, en hylla och bord. Fläktar i taket och AC! Dessutom hade vi eget badrum, med dusch och toalett (som gick att spola). Detta mysiga hus, som rymmer 4, kostade 63 cedis per natt (ca 240 kr). I de två barerna kunde man beställa färskpressad juice och fruktdrinkar, köket serverade god frukost, lunch och middag.















Under klar stjärnhimmel och svajande palmer åt vi en utsökt middag på fredagkvällen. Maten följdes av västafrikansk dans, musik och akrobatik. Hela byn tycktes samlas för att underhållas.
Lördagkvällens liveband spelade reggae(!!!) highlife och hiplife tills sent och vi dansade till kläderna var blöta. Allt i varma vindar och under bar himmel.

På stranden och i vattnet låg fiskebåtarna tätt. Småpojkar-och flickor sprang omkring och var väldigt intresserade av oss turister. Några småpojkar vi träffade på sålde ananas på helgerna för att hjälpa föräldrarna att försörja familjen. Trots det åt pojkarna ingen lunch och knappt någon frukost. Vi köpte ett antal från dem, som de själva fick äta. Tacksamma blev dem, dessa charmiga, smarta pojkar.


















William, flykting från Liberia, vandrade runt på stranden med en svart portfölj. I den förvarade han alla dokument, som intygade att han jobbat på MSF och FN, att han var flykting från Liberia och att han numera jobbade med Buduburam flyktingförläggning och sökte efter volonotärer, pengar, ja helt enkelt hjälp. Själv hade han ett bra jobb i Liberia, tills dess att kriget började, hans fru blev mördad och han och hans två barn tvingades fly från landet i båtar. Nu har han varit i Ghana sedan 2003. Trots den tragiska situationen håller han humöret uppe, kämpar vidare och tappar inte hoppet. Jag beundrar hans arbete extremt, för jag kan inte sätta mig in i hans situation. Han pratade om världens ledare och att Afrika behöver presidents for people och inte presidents for money. Jag fick känslan att han verkade besviken men inte uppgiven.


Besök http://www.buduburam.com/ om du vill hjälpa eller bara få lite information om flyktingförläggningen!

Jag hade en underbar helg.
Kryddig mat, varm sol, svalkande bad, underbar musik, underbara människor. Men också en reality check på livets bättre och sämre stunder.

This is life. Jag måste tillbaka.

5 kommentarer:

Anonym sa...

Nice pic of u in a bikini sis ;)
Vad kul med alla bilder och kommentarer. Jag ar glad att du har det bra dar nere.
Puss min sota lo lo
Marilyn

Anonym sa...

aah så underbart det ser ut! härligt att du fick en så lyckad helg :) Nästa vår, då KOMMER jag, o då vill jag dansa under bar himmel med dig!

vad fint på något vis att han hade sin portfölj med dokument, mannen från Liberia. hela livet i en väska, typ. sorgligt men verkligheten.. man inser hur viktigt det är att vi som har det bra ser sånt och agerar!

puss min lilla loppa, saknar dig tusen!
astrid

mamma sa...

Att livet kan vara så olika för oss. Ni njuter av livet medan mannen från Liberia kämpar för sitt och sina barn.Barnen på stranden som jobbar och kämpar för sina familjer. Jag tror att ni alla kommer att brinna ännu mer för en rättvisare värld efter detta.
Underbart att ni haft det bra och skönt.
Kram mamma

Energia sa...

Vilken fin bild du fick från dansarna och vad intressant och fint att du delar med dig om människoöden, journalist!

taz sa...

later amazing, welcome to life