Det började tidigt på morgonen, vid 3 då vaknar jag och känner mig febrig samt att huvudet och magen värker, jag springer snabbt på toa. En timme senare kommer allt jag ätit under den föregående dag upp. Jag somnar om och vaknar på morgonen med huvudvärk till tusen, fortsatt feber, illamående och uttorkning.
Vi åker till sjukhuset, tar blodprov, testar för malaria; negativt. Får lite medicin, känner mig inte bättre, men åker hem ändå. Mår fortsatt dåligt, får panik "tänk så dör jag". Kan inte äta, knappt dricka, svag som bara den, kan inte sitta upp och varenda steg jag tar ner mot bilen får mig att andas tungt av utmattning. Vi åker in till sjukhuset vid 6-tiden. Jag måste ha dropp, jag känner det, har aldrig känt mig så svag.
Jag ligger ner i baksätet, dem oasfalterade skumpa-dumpa-vägarna får mig att må än mer illa, i magen känner jag vattnet åka fram o tillbaka, "jag vill bara bli bra" det är allt jag tänker. Jag har aldrig varit så sjuk.
Väl där, på ett privatsjukhus, som anses vara Ghanas bästa, tar dem blodtryck; 90/49. Jag kommer snabbt in i ett rum med vita kaklade väggar och får lägga mig ner på en säng med vita mjuka lakan. En vänlig sjukskötare förklarar pedgogiskt att han ska sätta dropp, att det kommer göra lite ont och hur mycket bättre det kommer kännas efter en stund. Jag får lite olika mediciner via droppet och mår 'genast' bättre. Kanske är det känslan av att "jag blivit räddad" som får mig att slappna av. Efter ett tag känner jag hur huvudvärken släpper delvis. Jag stannar kvar över natten, sover tungt, men fortfarande väl medveten om att jag måste hålla handen rätt, så att droppet inte slits av vid hastiga rörelser i sömnen.
På morgonen vaknar jag, går på toa, mina ögon är svullna och huvudet är fortfarande tungt, men mycket mycket bättre. Aptiten är tillbaka, (no wonder, när jag inte ätit på mer än 24 h) jag äter 'brown bread' med smör. Vid 11 tas droppet ut och jag får åka hem.
Jag är lyckligt lottad, som aldrig annars (peppar peppar) drar på mig sådana sjukdomar. Tack för det!
Lilla jag på sjukhuset
7 kommentarer:
Stackars stackars men ändå så lyckligt lottad asom kan få vård.
Krya på dig!
Kram Mamma
exakt, lyckligt lottad att få så bra vård! :)
Ush vad dramatiskt! Jag blev ju helt rädd när jag såg Nikois foto på dig på FB! Men det verkar som det har stabiliserat sig!
Krya på dig!
Heey uufff soph!!! Bra att de blev bra då...du får ta hand om dig där borta. Gott å höra att de inte var malaria :)
Saknar dig loads <3
ÄLSKLING!! :( mår du bra nu??
men gud vad sjukt! tur att det finns bra sjukhus och att ni tog det på allvar. skönt att du mår bra nu. vet man vad som hände egentligen?
massa kramar!
/Tove
åh lille vän, vad skont att det gick över! jag catchar upp pa din blogg nu, har missat mycket märker jag.
Skicka en kommentar