Vi begav oss till Notting Hill och Portobello market:) Jag hittade en finfin djupblå scarf som kommer gå fint med min vita vinterjacka! Efter det ville jag o Elin åka till Oxford street vilket vi också gjorde, vi kom dock aldrig fram till vårt mål; Primark. Det var sjukt trångt på gatorna, där gick vi som små pingviner och kom ingenstans. Då, och just då bestämde jag mig för att aldrig bosätta mig i en storstad som London. Man kommer ingenstans någongång, tube eller buss är det enda valet, tuben är varm, svettig och trång. Bussen är långsam och högljud. Jag vill cykla, cykla vart jag än vill, på fina cykelvägar... Vi rev vår plan om att besöka älskade Primark (vilket nog var det bästa vi var båda hungriga och trötta, dessutom var plånboken inte den fetaste!) och tog tuben till Elins norska kompisar där vi åt hemmalagad pizza och gott&blandat! FAB!
Och vet ni vad, dem hade TV! tänk er TV, de var år och dar sen jag tittade på TV what so ever! Åh, de va magiskt...nästan;)
Och vet ni vad, dem hade TV! tänk er TV, de var år och dar sen jag tittade på TV what so ever! Åh, de va magiskt...nästan;)
2 kommentarer:
oj... lät som d va riiiktigt mycket med folk i london.
Kul o läsa...
love U!
Haha va sjukt!
Jag tänkte precis likadant när jag var i Barca, sådan lättnad det är när man äntligen kan ta sig fram i sin egen takt, när man kan cykla springa eller gå utan att stoppas av flera tusen irriga japaner,kineser,spanjorer o svenskar haha :)
Saknar dig Soph!
Skicka en kommentar