På bussen...

...idag så tänkte jag på en massa saker på den 30 minuter långa resan från Malmö till Lund. Dels på vaxfläcken från det nyvaxade håret på fönsterrutan. Där någon lutat huvudet för att vila på väg till jobbet. Kanske han som tog bussen en timme tidigare än mig, den stackarn som fick stiga upp vid 5 på morgonen. Sen funderade jag på det faktum att det inte finns tillräckligt stora kanter att vila armbågen och foten på när man vilar. De båda kanterna är för små och när man slappnar av och blundar och nästan somnar så ramlar armbågen ner gång på gång. Och varje gång är det som att bli väckt ur en mardröm då man upptäcker att man sitter på en buss klockan halvåtta på morgonen och att man inte är ensam. Bussen är full av morgontrötta människor och allt man vill är att drömma vidare att bussen aldrig stannar utan bara åker och åker och jag, sover och sover. Men det bästa var häromdagen när bussen var fullkomligt tyst hela vägen från Södervärn till BMC Lund, säkert ända till bussens sista stopp, universitetssjukhuset, det var lycka för trötta sinnen.