"vad har vi någonsin gjort?"

På banken där hon jobbade lärde Toot senare känna vaktmästaern, en lång och värdig, svart andravärldskrigsveteran hon minns bara som Mr Reed. När de båda stod och småpratade i korridoren en dag stormade en av kontorets sekretereare fram till henne och fräste att Toot aldrig, aldrig någonsin, borde "kalla nån nigger för 'Mister' ".

Toot såg kort därpå Mr Reed stå i ett hörn av byggnanden och gråta tyst för sig själv. När hon frågade vad som stod på rätade han på ryggen och torkade bort tåtrarna och svarade med en motfråga.

"Vad har vi någonsin gjort för att bli så här illa behandlade?"

Jag har nyss börjat läsa Barack Obamas bok Min far hade en dröm. Jag vet inte riktigt vad för slags bok det är då han själv skriver att "man kan klistra vilken etikett man vill på denna bok: självbiografi, memoar, släktkrönika eller någonting annat." Jag har inte kommit så långt in i boken än, men jag tror att den kommer ge en intressant skildring från 1950-talets USA. Hur det var för en vit kvinna, en svart man och deras barn att leva i samma värld, samhälle och samvaro och vilken attityd och bemötande det skapade...

Utdraget ovan är bara en av många historier som får en att rysa och undra, framför allt över var hat men också styrka att leva vidare kommer ifrån...

Nobody said life would be easy, they just promised it would be worth it. Tycker att denna mening passar bra in på boken. Att livet är värt något när man åstadkommit något. Litet som stort. Att bli vald till president för världens mäktigaste(?) land eller att uppfostra sina barn eller att ha läst sin första bok eller att kunna gå igen...att åstadkomma det som betyder något i ditt liv.