För någon dag sedan satt jag och tänkte på så annorlunda livet är beroende på var man bor och växer upp. Jag tänkte på Kristdala, en liten by i Småland jämfört med Malmö, Möllan. Så annorlunda. Vissa av de som bor där har aldrig sett en gambian, iranier eller chilenare. Och minst av allt mixade männsikor som jag. Jag är ju både utlänning och inte.
Det var en lite konstig känsla att bo i Kristdala i 2 månader under sommaren 2007 och vara den enda icke svenska. Det kändes konstigt och en aning sårande när Astrid berättade att "ja, det kan vara så att dem inte tror att du kan eller klarar lika mycket." Jag upplevde aldrig detta, naiv eller sanning, det vet jag inte. Men hur som helst, det jag ville komma till, som jag skrivit innan är hur priviligerad man är som växt upp bland olika människor. Olika på alla sätt och vis. Priviligerad för att jag vet hur mycket jag har lärt mig om andra och mig själv. Tolerans respekt och förståelse. Sedan kan ingen förneka att man inte har förutfattade meningar, det har vi alla, tror jag, men jag tror också att leva i ett samhälle, ett mixat samhälle får en att tolerera, respektera och förstå mycket mer än när man växer upp i ett samhälle av 'samma sort'.
Ja, det tror jag.
Om en vecka har jag landat i London och haft min första dag efter lovet. Änsålänge har jag inte pluggat mycket alls, inte i närheten av vad jag borde. Men, men, men jag känner att vara med min familj, mina vänner betyder så mycket att skolan faktiskt får komma lite vid sidan av just nu, bara i några dagar till. Jag vill leva så som jag vill, så att jag mår bra och det gör jag nu. Så...
kom ihåg att leva!:)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar