Ofta eller alltid är det svårt att leva i nuet. Att förstå att allt man har är nu. Bara för att nu är nu och inte sen, inte innan utan nu.
Eckhart Tolle är en världskänd författare av flertalet böcker och förespråkare av just det att leva i nuet.
"Now is all we have"
Så enkelt är det, varför vara upptagen av det som inte är nu, när nuet faktiskt är allt vi har. Visst, det låter som en underbar tanke. Men i hur stor utsträckning kan man leva i nuet. När man har framtiden framför sig. Att släppa det som ligger bakom en är logiskt, men att inte tänka på framtiden hade varit allt annat än...logiskt. Så, ska man sluta tänka på sina problem och måsten som inte ligger i nuet.
Jag läste någonstans någon som sagt något i stil med att...
Du behöver aldrig oroa dig över dina problem, antingen kan du lösa dem och då löser det sig eller så kan du det inte, och då finns det ändå inget du kan göra åt det.
Och, ja det stämmer ju. Kan man lämna det där då? Att antingen så går det, eller så går det inte trots att man vridit och vänt på det alldeles för många gånger.
Vad innefattar nuet, varje tickande sekund, varje löpande minut eller varje slagen timme?-
.........................
-Jag blir stressad av att leva i nuet med tanken på alla måsten och önskar att det inte vore så. Vad krävs? Vissa diktaterar över folk, städer och länder och jag är inte ens diktator i mitt eget liv. Kan jag bli?
1 kommentar:
det där har jag tänkt på såå många gånger. att elva i nuet. jag är sämst på det. Men så tänker jag såhär. Allt mans er fram emot, eller minnen som får en att le. Allt sånt får en ju att leva. Återuppleva. Och så länge man mår bra av det så kan det väl inte vara fel? Är det fel att dfrfömma sig tillbaks till en fin tosselilladag en grå måndag? Är det fel att se fram emot något, om det gör en på bra humör? Sen visst, ibland önslar jag att jag kunant uppskatta de stunder som jag lever mer just för stunden. Som en fin vinterpromenad. NJUT istället för att sakna sommaren. Men ja..
Skicka en kommentar