This is Life

Vi åkte på en weekend trip, en grupp int'l students och jag, till en beach resort, 25 km utanför Accra, Kokrobite.

Vårt lilla hus, på Big Milly's Back Yard var inrett med två dubbelsängar, en hylla och bord. Fläktar i taket och AC! Dessutom hade vi eget badrum, med dusch och toalett (som gick att spola). Detta mysiga hus, som rymmer 4, kostade 63 cedis per natt (ca 240 kr). I de två barerna kunde man beställa färskpressad juice och fruktdrinkar, köket serverade god frukost, lunch och middag.

Under klar stjärnhimmel och svajande palmer åt vi en utsökt middag på fredagkvällen. Maten följdes av västafrikansk dans, musik och akrobatik. Hela byn tycktes samlas för att underhållas.
Lördagkvällens liveband spelade reggae(!!!) highlife och hiplife tills sent och vi dansade till kläderna var blöta. Allt i varma vindar och under bar himmel.

På stranden och i vattnet låg fiskebåtarna tätt. Småpojkar-och flickor sprang omkring och var väldigt intresserade av oss turister. Några småpojkar vi träffade på sålde ananas på helgerna för att hjälpa föräldrarna att försörja familjen. Trots det åt pojkarna ingen lunch och knappt någon frukost. Vi köpte ett antal från dem, som de själva fick äta. Tacksamma blev dem, dessa charmiga, smarta pojkar.

William, flykting från Liberia, vandrade runt på stranden med en svart portfölj. I den förvarade han alla dokument, som intygade att han jobbat på MSF och FN, att han var flykting från Liberia och att han numera jobbade med Buduburam flyktingförläggning och sökte efter volonotärer, pengar, ja helt enkelt hjälp. Själv hade han ett bra jobb i Liberia, tills dess att kriget började, hans fru blev mördad och han och hans två barn tvingades fly från landet i båtar. Nu har han varit i Ghana sedan 2003. Trots den tragiska situationen håller han humöret uppe, kämpar vidare och tappar inte hoppet. Jag beundrar hans arbete extremt, för jag kan inte sätta mig in i hans situation. Han pratade om världens ledare och att Afrika behöver presidents for people och inte presidents for money. Jag fick känslan att han verkade besviken men inte uppgiven.

Besök http://www.buduburam.com/ om du vill hjälpa eller bara få lite information om flyktingförläggningen!

Jag hade en underbar helg.
Kryddig mat, varm sol, svalkande bad, underbar musik, underbara människor. Men också en reality check på livets bättre och sämre stunder.

This is life. Jag måste tillbaka.

Accra City Tour 22.01.11

I en söt minibuss, tillhörande International Programmes Office, åkte vi runt Accra, för att lära känna delar av staden. Med oss hade vi tre tjejer, som jobbar för universitetet, under ett år, så kallat national service. Ett års arbete som alla måste göra efter att man avklarat sin Bachelor. Så dessa tjejer, förmodligen runt vår ålder, tar hand om de int'l studenterna.

Rundturen ordnades för alla oss som inte åker på något speciellt exchange program, utan på individuella utbyten eller som jag, free mover.

Makola Market - The Heart of Accra. Lördagar och onsdagar är market days, då fylls gator och torg med försäljare. De som inte har en butik står med varorna i bunkar på huvudet, och här säljs allt mellan himmel och jord. Ser dem en Europé flockas dem omkring en. Sorgligt är det att se, barn, inte äldre än 12 år, stå o sälja vatten, apelsiner eller andra varor längs trottarerna. Här i bild, står en ung flicka och säljer, vad som ser ut att vara vitlök. Solen gassar hela dagen, hur dem står ut vet jag inte. Men när det handlar om att få mat för dagen - eller inte - finns det ingen annat val.




Här besöker vi Kwame Nkrumah Memorial Park. Om ni inte känner till honom, så känner ni inte mig tillräckligt bra. (skämt åsido) Kwame Nkrumah är den första presidenten i Afrika som ledde Ghanas frigörelse från Britternas kolonialvälde, 1957. En stor man alltså. Att beskriva honom som en nationalhjälte är nästan snudd på underdrift.

Inne i det gråspräckliga templet ligger Kwame Nkrumah begravd. Han dog i exil i Rumänien 1972. Vissa ( t.ex. min farfar, om möjligt Nkrumahs största idol) hävdar att han blev förgiftad av CIA. Detta för att förhindra kommunismens spridning.

Art Centre - Turistfälla

Nja, inte riktigt, men för turister, självklart. Fina hantverk, träskulpturer, västafrikanska trummor, vackra tyger och myket mer som en västerlänning finner exotiskt. Hade jag tillåtit mig själv hade jag kommit hem med kassar fulla.

Turen avslutades med lunch som vi köpte på ett av dem...ja tusentals food joints som ligger här och var och överallt. För 3 cedis (ca 12SEK) fick jag jollof rice (ris kokt i tomatsås och grönsker) och waakye (ris med bönor). Gott och mättande!

First few days

21.01.11
Jag steg av planet och mottes av varme och fuktig luft. Jag drog av mig scarfsen och trojan innan svetten borjade rinna. Lite halvt illamaendes gick jag med bestammda steg in i byggnaden. Kort ko till passkontrollen och sa mot vaskorna. En halvtimme senare, med vaskorna pa vagnen ringlade kon sig ut mot arrival hall. Pirrigt. Hjartat slog. Och dar stod pappa, stor kram. Varme. Och fuktiug luft. Torst. Jag kopte en flaska vatten.



Bilarna for forbi, taxibilar tutade. Myggen gjorde sig inte paminnda forran det var dags att sova. Jag vaknade efter att ha slumrat till, 3 myggbett i ansiktet. Och sen nagra till. Myggstift pa. Lite till. Fler myggbett. Lite mer myggstift. Jag slummrade till, sen var klockan 7. Pappa knackade pa dorren, dags att stiga upp. Tva timmar senare slappte han av mig pa universitetet. Fick en rundvandring pa campus. Strort. Enormt stort. Traffade utbytesstudenter, trevliga.



Forsta halvan av forsta dagen.


24.01.11
Jag njuter av varmen aven om svetten rinner och jag klunkar vatten som aldrig forr. Solen gor mig brun, varmen gor mig glad. It's a shame att jag annu inte varit pa stranden, sa nara men anda sa langt bort. Men om nagra dagar, definitivt. Myggorna stor mig inte mer om natterna sa nu sover jag bra.

Imorgon ar det dags for andra delen av orientation days. Idag fick vi lyssna till diverse personer inom International Programmes Office, African Studies etc. Vi fick lara oss om Ghanaian Culture. Skaka inte hand, rack inte over, och at for guds skull inte med vanster hand. Det ar ett tecken pa respektloshet. Tvingas du anvanda vanster hand nar du racker over nagot, maste du be om ursakt. Sorry for using my left hand. Halsa, inte med ett Hello, utan Good morning, Good Afternoon, Good Evening etc. Anvand Please, Thank you och Sorry ofta. Respekt och artighet, viktiga ledord i den Ghanaianska kulturen.

Jag marker hur jag denna vistelsen, redan borjar forsta mer av den Ghanaianska kulturen. Jag gillar den, aven om den ar uppbyggd pa hieraki och respekt. Jag gillar det, for att vi saknar sadant i Sverige. Ett mellanting vore bra.

Nu är jag påväg, ska packa sista innan det är dags att ta tunnelbanan till Heathrow. Det känns inte pirrigt...än, utan bara spännande. Har haft fina dagar här i London, korta och intensiva men fina. Träffat gamla vänner från Kingston och umgåtts med syrran. Känns tråkigt att lämna henne. Mina kära syster. Men nu är dags att påbörja nästa äventyr. Jag ser fram emot det.

När jag flyger över träden vid huset ikväll vet pappa att det är dags att ta bilen till Kotoka International Airport.

Jag ska dansa mig galen

Snart beger jag mig, till värmen, solen och havet. Det tar lite tid att inse bara, packningen går i slowmo och tiden tickar på som om denna vardagen kommer fortsäta för evigt. Men om några dagar rycks jag ur vardagen och möts av myggor, kulturkrockar och galen trafik. Men inte minst, västafrikanska rytmer, livsglädje och paradis. Jag ska dansa mig galen över att få känna sommarvärmen mot min hud.

oj, nästan 20 dar sen sist.
har haft fullt upp.p.p. mestadels skola, plugg, läsning, skrivning. allt det där som hör studier till. Det går bra. På fredag har jag tenta. Stress.s.s. Det ska gå bra. det ska.a.a. gå bra. Bra.

Nya lägenheten är underbar men lite kall. Man fryser om man sitter stilla för länge. Elementen ger ingen värme förutom det i badrummet och klädkammaren, logiskt. Det är också där de två största elementen sitter. Knasigt.t.t. Logiskt.t.t.

Elementet i sovrummet används nu som en del i mitt växthus. Plastkrukor, plastfolie, element, dagsljus/solljus= växthus. Jag har planterat tomater, luktärter, paprikor av olika sort och gräslök. Det är tid för det nu. Senare ska jag plantera blommor. Vi har världens största balkong så den behöver inredas. Jag tänker blommor.r.r. Massor.r.r. I fina färger.r.r.

Så nu behöver det införskaffas balkong/trädgårdsprylar. Det är mitt nya projekt. Blommor, balkongmöbler, frön, redskap och planteringsbord. Det önskar jag mig. Ska skrapa alla extra(?) pengar(?) som gömmer(?) sig i plånboken och använda till det. extra? pengar? gömmer?

Jaja, stark vilja kan flytta på berg. Eller.r.r. Jo.o.o.

3 MARS

Finaste tulpaner fick jag med blomgubben på min födelsedag av Hanna o Astrid. Vilka fina vänner jag har. Tack!

Mmm, älska prinsesstårta:)

Grattis i förtid:)

ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅHHHHHH:)
Solen skiner och jag fyller 21. Och jag är glad för solen skiner, solen skiner, den skiner skiner skiner. Sol, värme. Cykelturen till skolan idag blir underbar i solen. Sedan ska jag cykla från skolan i solen för att luncha med Åsa. Sen ska jag cykla från stan och hem, förhoppningsvis i solen. Sen ska solen skina hela dagen, hoppas jag, för den gör mig så glad. Och så fyller jag år, det är också kul. En tårta blir det, prinsess. Sedan blir det sushi på kvällen med mamma, brodern och Freddie. Och sen, sen blir det London-resa tidigt imorgonbitti. Och och och, där, där är våren. Den är där. Jag har sett bevis. Gula krokosar blommar i parken, den park som jag höll....håller så kär. I Kingston upon Thames.


Pappa ringde igår och imorse för att önska mig 'Grattis'!
Det roliga var det han spelade in på telefonsvararen igår, då jag missade samtalet:

"Hello Sophieros! Det är Pappa. Grattis på födelsedagen i..... .....(har han glömt om det var idag eller igår tänkte jag) .... .... förtid. Säger man så? Jag håller på att glömma svenskan, haha!

Den var rolig, jag lyssnade på den flera gånger. Och att få höra pappas röst, om o om igen.

Fredagsnöje: packa!

1 mars. Dagen D. Eller egentligen blir det nog den 27 februari, ja. Dagen D. Då flyttar vi alla våra möbler och prylar till Lund. Lägenhet med balkong. Balkong med sol, balkong med grillfester, te-drickning, kak-kalas, mini-trädgård och mycket annat. Underbart. Jag kommer cykla, cykla, cykla, överallt. 15 min till skolan, 15 min till jobbet, 20 min till stan, 3 min till mamma, 7 min till Tessie och Smörlyckan. 5 min bort till torget likaså till Willys. Nära nära nära. Cykel cykel cykel. Jag säger då det, vad livet kommer bli enkelt. Föreställ er en dag utan packning på 5-7 kg. Föreställ er en dag utan matlåda. Föreställ er en dag utan planering med busstider in i minsta detalj. Föreställ en fri Sophia. hihihi! I'm loving it.

allt för ett par rosa kinder

Fram till lunch satt jag i soffan i min rosa morgonrock med ett plåster på näsan. Sen bestämade jag mig för att fresh'n up, så jag sminkade mig och satte upp fluffet i en knut på huvudet. Jag funderar starkt på att klippa det kort igen, för usch vad tråkigt mitt hår är nu!

Igår... ...då hade jag en bajstisdag. allt gick inte rätt. allt gick fel. stress, press, tungt, jobbigt.

så idag onsdag blir en ny dag, fin dag, rätt dag. jag är ensam hemma, oprah babblar på tv, hade nyss en pratstund med tessie strejt aut ov malaga! via skajp. hon var ledsen för att det blåste och duggade i malaga, jag är ledsen för att det är minus, snö och iskallt i malmö. Det är bestämt mest synd om mig.

Snart ska jag till söstrene grene, för att jag inte varit där på länge. sen ska jag till polska marknaden, för att jag letar efter en speciell rouge men är för fattig för att köpa den i affären, så jag stödjer den kriminella stöldgods-marknaden och hoppas på att hitta den där!

allt för ett par rosa kinder.

Vad tycker ni, kort eller långt?

Jaaaha.

Idag åkte min sista nära kompis inte bara från Lund utan utanför landet, utrikes. Ända till Spaninen, Malaga. Jag kan ju säga att jag är avundjsuk. 15 grader. minst. Och jag tittar ut. Och jag ser inget. För snöstormen har tagit över.

Vi ses i dimman! Fill your body!

Igår var jag på fest hemma hos en kompis från klassen med tema "ta med allt i drinkväg, för vi har en juicepress, så har vi drinkbuffé" I loved it! Så gott det var! Definitivt något att ta efter:)

Men en av de saker som fastnade mest på min näthinna var hur oförskämt spottiga folk kan vara, inte med meningen, så därför är de kanske inte oförskämda, men ni vet folk, som uppenbarligen inte kan kontrollera sin tunga och salivutsöndring, som skickar iväg ytterst små spottloskor på en när dem pratar om något väldigt fantastiskt. Jag tycker ofta inte detsamma och då blir spottet extra äckligt då jag vet att jag hade kunnat undivka spottet om jag inte stått och pratat med denna person i denna stund om detta ofantastiska ting. Vid ett tillfälle fick jag hela ansiktet täckt av miniloskor, kändes det som, jag blev så förbryllad och visste inte vad jag skulle säga eller göra. Det enda jag tänkte på var min ansiktstvätt där hemma och så bra den skulle komma till pass ikväll, det var det enda jag INTE fick glömma innan sängdags i dimman. hoho jaja! Annars hade jag ooooförskämt trevligt igår!

En dag ska vi alla dö men resten av dagarna ska vi leva.

Annorlunda

Jag dricker ju te i mängder men har ändå ingen tekanna, den ekvationen går inte ihop. Men nu så har jag hittat denna underbart söta elefant att servera alla möjliga teer i. Kanske blir det en liten present till mig själv nu när vi förhoppningsvis flyttar in till Lund, redan i detta månadsskifte:)

dumma jävla gubbe

Det var en rolig syn att se morfar sitta vid skype och prata med dottern och barnbarnet. Utrikes dessutom, ända från England. Morfars lite dementa sambo frågade, är hon utrikes men förstod sig inte på hur eller vad som hände, utan bara skakade på huvudet. Prata till en dator, vet hon ens vad en dator är? Och då ska vi inte nämna laptop. Att se den man pratar med, va? Utrikes, va? Ja det var kul.

Morfar tyckte om det. Efter en stunds pratande så sa han, vem är det på den lilla bilden där nere? Det är du morfar, sa vi i kör. Då skrattade han till och började gunga på stolen för att se så att bilden följde med, och det gjorde den.

Efter att vi var klara sa jag till honom att det kanske skulle vara bra och skaffa en sådan, laptop och internet behövs ju också?

INTERNET? skrattade han till...
Nej, jag antar att det räcker med platt-tv han har i vardagsrummet som annars är helt inrett efter allt annat än modernitet.

En annan rolig grej; morfar brukar alltid kivas med Aina om allt möjligt och så igår sa Aina att vi borde få in lite värme i finrummet där vi skulle sitta och äta genom kaminen som står i vardagsrummet intill. Då sa morfar medan han flinade; ska jag hämta en sked då? Aina skakar på huvudet och säger, äh dumma jävla gubbe, sen vänder hon sig om och går. Jag skrattade och morfar likaså.

Julen gör allt gott!

Det är inte ens den 24:e och jag har redan tagit slut på en hel sirapsflaska. Mmmm, så gott. Julkola i mängder!

-

lite julkänslor och ont i bröstet...

Idag ska jag ut och ta coola foton, har redan massa foton som jag tagit i huvudet. Ska se om jag kan få dem i riktiga foton också! Dem är coola det lovar jag. Jag älskar snön, vintern, när den är som denna. Helt otroligt mycket snö, har itne sett något liknande i Skåne på måånga år. Vägarna man kör på är vita och i lördagsnatt när vi körde från Lund till Malmö, var även motorvägen snötäckt och det fanns bara en fil OCH bilarna(de få som var ute) körde i 50 km/h. Otroligt, otroligt...

Jag gillar det, vilken julkänsla...och om sydsvenskan talar sanning blir det lite plus under onsdag men sen på torsdagen blir det minus igen, på självaste julafton och då får man hoppas att snön ligger kvar. Vilken julafton detta kan bli alltså!:)

Igår såg jag Blood Diamond. Se den. Jag hade ont i bröstet hela filmen och där ska tilläggas att den är ca 2½ timmar lång. Det var jobbigt men OJ så bra. Tänk er för innan ni köper diamanter. Det är upp till konsumenten att ifrågasätta dess legalitet! Se den.

Huvudpersonen Solomon som spelas av Djimon Hounsou är....så otroligt bra. Så stark, mäktig, fysiskt och mentalt. Powerful. Han berörde med sitt skådespelande.

För övrigt vill jag vara lite av en Maddy Bowen. Se den så fattar ni!

Jag satte på tv nu på morgonen och det första jag hörde var

vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen men förlorar sin själ

Jag tyckte de va så fint och bra på något sätt. Att man ska hålla båda fötterna på jorden och vara moralisk mot sina medmänniskor även om man klättrar mot toppen.

röda lampor

Har haft en lång dag idag, jobb i morse och sedan plugg och sedan segt seminarie. Vädret hjälper inte till. Men en sak får mig att må bra eller snarare så gillar jag tanken kring detta. Det var ett sammanträffande:

Jag brukar ta för vana att släcka röda lampor, folks röda baklampor på cyklarna, när dem står ensama och väntar på sin ägare. Jag blir glad och dem blir säkert glada utan att veta om det...men dem mår nog bra ju längre lampan håller liksom!

Och ni sitter jag och tittar på rapport på svt och stöter där på röda lampor igen. Men denna gång i samband med Cop15/UN-CCCC, klimattoppmötet som startade i Köpenhamn just idag. Förutom flertalet utställningar på gator och torg med klimattema har någon fiffig filur baserat sin utställning på röda lampor. Dessa har hängts upp 7 m över vattenytan i träd och diverse för att visa på hur högt vattenytan kommer stiga om Grönlands isar smälter. Maffigt. verkligen.

en innedag lyssnar jag på...

Melody Gardot, ljuvlig musik och fina texter

***

If the stars were mine
I'd give them all to you
I'd pluck them down right from the sky
and leave it only blue
I would never let the sun forget to shine upon your face
so when others would have rain clouds you'd have only sunny days
If the stars were mine
I'd tell you what I'd do
I'd put the stars right in a jar and give them all to you

*